Har ni hakat Utmaningen?

Vi startade en utmaning tidigare i höst och vi försöker att komma ut med en utmaning per vecka där vi jobbar med att bli starkare tillsammans.

Alla utmaningar hittar ni på vår YouTube-kanal via denna länken:
HEYAB hund – Ytterstfors Hundcenter
Prenumerera gärna om ni vill haka på 🙂

Men ibland så blir det ju inte riktigt som man tänkt sig och självklart så bjuder vi även på det. Idag t.ex 🙂 Kika gärna på Söndagsfnisset om ni vill ha ett gott skratt.

Kör hårt, ha kul och bli starka tillsammans!
//Lillemor med flock

 

Skam den som ger sig…

Till slut så lyckades vi med konststycket att få fälla fågel för våra hundar. Tänka sig vilken otroligt häftig känsla det var när det
äntligen lossnade.

Nu är det bara resten kvar 🙂

I vinter ska vi lägga krutet på stoppkommandot, det ska baske mig fungera oavsett vad som händer runt omkring oss.
Varför tänker jag så? Jo, första fåglarna fälldes och vad hände?

Joooo, en alldeles regelrätt och helt perfekt knallapportering blev det 🙂 Men jag var alldeles för glad över att jag lyckats träffa av
fågeln för att riktigt hinna vara med i matchen. Tur att sambon
behöll fattningen och kunde avbryta det hela med ett skarpt NEJ.

Men baske mig, nog blev det fler knallapporter för det. Så nu har vi en ny utmaning och det är att få bushunden att förstå att skott
betyder sitt typ 🙂 Inget annat!!!

Sen ska vi också jobba på inkallning i alla lägen för att inte tala
om att gå i koppel lugnt och fint, just nu är det bara jakt i huvudet
på galenpannan 🙂

PS. Om någon mot förmodan är sugen att träna stadga, stopp, inkallning och avslappning så är ni mer än gärna välkomna att höra av er så hakar vi på!

//Lillemor med flock

Hur svårt kan det vara??

Den frågan kan man ställa många gånger om….

Har hållit på med hund och hundträning/tävling sedan början av 90-talet och med den faktan så kan man väl säga att jag har provat en del i mitt hundliv. Instruktör har jag varit sedan mitten av 90-talet samt att jag även tävlat själv i bruksgrenarna sök, spår, skydd och även tjänstehund Räddning. Har utbildat en hel del hundägare i allt från valp-/allmänlydnad, tävlingslydnad till räddningshundsekipage. Har en del erfarenhet i bagaget, men vad hjälper det?!!!

För några år sedan (ungefär 7 för att vara exakt) kände jag att en ny utmaning vore på sin plats, jaktintresset hade så smått börjat spira då sambon jagade älg och även uttalat att han var sugen på något nytt, en hund och fågeljakt skulle vara spännande att prova. Så för några år sedan tog jag då jägarexamen. Hemmet hade redan utökats med en strävhårig vorsteh till sambon medan jag själv fortsatt med rottweiler. Men då vi var tvungna att ta bort henne så blev det så en långhårig vorsteh för mig, som tyvärr blev sjuk och sedan en weimaraner och ytterligare ett strävhår.
I dagsläget har vi 2st strävhår hemma. Dessa är nu drillade allt enligt skolboken, vi har gått unghundskurser i vorstehklubbens regi, vi har varit på besök hos Hundskolan Vision och även en tur ner till
ForsWards Hund & Jakt. Sen har vi haft den otroliga turen att ha världens bästa uppfödare som ställt upp i ur och skur, för att inte glömma alla fina nya vänner som tillkommit i fågelhundskretsarna.

Många är lärdomarna och nu känns det som att de 2 hemmavarande hundarna fattat galoppen i alla fall. De söker/revierar fint i skogen, de hittar fågel och de står fint och precist. Men då kommer vi till
själva svårigheten. Hur svårt kan det egentligen vara att träffa av
fågelrackarna med haglet????

Några trädtoppar och grenar har fått stryka med i försöken till träff, men fåglarna, dom flyger glatt och skrattandes vidare.
Har skaffat linser för jaktens skull, linser som gör att mitt högeröga är det dominanta och inte vilket som, som det är då jag bär glasögon. Detta har gjort att lerduvorna vi tränat på träffas i allt högre grad vid skjutträningarna.
Men fåglarna i skogen, dom går baske mig inte att träffa av…

Uppfödaren till min unghund har fått utstå en hel del frågor under tidens gång och många är skratten av alla dåliga skjuthistorier. Men nu är det allvar, hur i fridens tider ska jag få till skyttet i skogen???
Övning ger färdighet är det rådet jag får, så vi får väl helt enkelt lyssna till de erfarna jägarna och jobba på tills dess att det sitter även då vi är i skog och mark.
Det är bara det att jag vill att det ska funka NU inte SEN…*skratt*
Men jag får väl helt enkelt göra som jag brukar, kämpa på och fortsätta tills dess att jag kan.
För kunna, det ska jag och skam den som ger sig 🙂
Önska mig nu en riktigt skitjakthöst med i alla fall en träff är ni snälla.

Njut av höstens härlighet och ha det toppengott så ses vi kanske i skog och mark eller på någon kurs framöver då jaktsäsongen lugnat ner sig 🙂

Kram //Lillemor

Kommer hunden på inkallning?

Hur ofta tränar ni inkallning med era hundar?
Hur ser träningen ut?
Kommer hunden alltid då ni kallat på den?

Tuffa frågor!  Jag kan i alla fall säga såhär:
” Jag tränar inkallning alldeles för sällan med mina hundar men ändå tror/kräver jag att kommandot ska fungera. Hmmm… hur låter det där?! Men det är dagens sanning, inkallning bör tränas kontinuerligt under hela hundens liv. Sen en annan viktig grej, man måste ha fantasi och även träna inkallning i olika miljöer med olika störningar osv. ”

Så nu är det upp till mig att bestämma mig om jag vill ha ett fungerande kommando eller om jag vill ha en halvdan inkallning. Bara att bita i det sura äpplet och börja fundera hur jag ska gå tillväga.

För vad är det som är viktigt i all hundträning?
Jo, det är att planera sin träning och att variera sin träning.
Det ska vara kul och det ska ge något.

Här kommer lite inspiration för dig som har kört fast 🙂

Kom ihåg, ha kul!!

//Lillemor med flock

Tjuvkika på föreläsningen från den 24/2-18

I lördags var jag i Sunderbyn på folkhögskolan och föreläste för Norrbottens Älghundklubb på deras årsmöte.
Vi pratade hundträning och inkallning samt hur man som älgjägare blir mer värd för sin hund än en älg.

Många kloka tankar och idéer kom fram, jag fick lära mig mycket om vad älghundsägarna tycker är viktigt och hur de tänker vid träning av älghunden.

Nedan hittar du 2 korta klipp från lördagens föreläsning som allt som allt var ca 1 timma lång. Välkommen att tjuvkika 🙂

//Lillemor

Hur får jag hunden att vilja det jag vill???

Har snöat in lite på denna frågan, har ju själv en unghund med mycket energi och som gärna agerar på något sätt då vi möter andra hundar, andra människor, då vi får främmande osv.
Hur får jag min hund att göra det jag vill att den ska göra och hur får jag den att göra det för att den vill och inte för att den måste??

Belöning eller bestraffning, vad är belöning och vad är bestraffning???

Svåra frågor, vet du t.ex. vad som är en bra belöning för just din hund? Och vilken belöning fungerar i vilken situation?

Ett otroligt vanligt senario nedan, många har detta ”problem” och många reagerar med ryggmärgen, även jag. Men om man tänker efter en gång till….. Vad är det som verkligen händer och varför?

Om det plingar på dörren och din hund skäller och rusar fram mot dörren. Vad gör du då?
Skäller du på hunden och korrigerar den?
Ger du den godis?
Vad händer egentligen i denna situationen?

Om du skäller på hunden och korrigerar den då den skäller på dörrklockan, vad är det egentligen du gör då?
Jag skulle säga att du förstärker beteendet för hunden, du hjälper den att skälla på den som plingar på dörren. Alltså du belönar/bekräftar beteendet med att göra samma sak som hunden. Sen får den ytterligare en förstärkning av att du öppnar dörren och släpper in människan som reagerar på ytterligare ett sätt. Antingen så hälsar de direkt på hunden med klappar och hög energi, eller så blir människan rädd och det uppstår någon slags tumult där du försöker hålla tillbaka hunden och den rädda människan uppträder stelt och konstigt i hundens ögon. Eller i den bästa av världar så kommer det en hundvan människa som totalt ignorerar hunden och dennes skällande.

Det absolut bästa vore ju att träna denna situation för att göra den lugn och trygg för hunden. Jag skulle vilja tipsa om att testa med att låta någon plinga på dörren, då hunden reagerar så ger du den en godbit genom att kasta den till hunden. Sen fortsätter du med ditt och ignorerar att det plingar, du släpper alltså inte in någon och du förstärker inte beteendet genom att skälla och korrigera hunden.
Gör detta vid flertalet tillfällen och se vad som händer med din hund.

När sedan hunden börjar förvänta sig något gott då det plingar på dörren så kastar du åt hunden godbiten och sedan går du lugnt och öppnar dörren. In kommer sedan en människa som inte bryr sig om hunden alls utan bara hänger av sig jackan och kommer in och pratar en stund. Sedan går människan igen efter någon minut.
Gör sedan om detta flera gånger vid olika tillfällen och utvärdera sedan vad som hänt med hundens beteende. Har det skett någon förändring??

Men hur gör man de gånger man inte arrangerat dörrplingandet utan att det kommer besök på riktigt?

Ja, då gäller det att göra detta så lugnt och naturligt som möjligt, sätt gärna upp en lapp på dörren där det står att hundträning pågår och att du ber besökarna att ignorera hunden/hundarna samt att vänta ute tills dess att du öppnar dörren.
Ha ytterdörren låst så att du själv kan bestämma då det är läge att öppna. Kasta åt hunden en godbit eller flera små godbitar innan du öppnar, ta det lugnt då du öppnar dörren och se till att fler godbitar finns inom räckhåll för att kasta åt hunden dessa då du öppnat dörren och om hunden blir för ”på” gentemot besökaren. Bjud in besökaren till köket och be denne att fortsätta att ignorera hunden om den söker kontakt.
Bjud på kaffe, surra en stund och ha trevligt. Bry er inte om hunden alls, ge den gärna ett ben att gnaga på under tiden så att den har något att göra.

Då du gjort detta konsekvent under ett bra tag, utvärdera då hur hunden reagerar nu jämfört med hur den reagerade tidigare. Har beteendet förändrats, är hunden lugnare och tryggare? Känns det som att värdet i besök hemma har förändrats för hunden?

Jag tror att detta kan vara ett riktigt bra sätt att förändra förväntningarna hos hunden vid ljudet av dörrklockan och jag tror att det kommer att bli mindre skällande och stress då du får besök 🙂

Vad var då belöningen i detta? Jag skulle säga att belöningen är lugn och harmoni i hemmet. Det om något borde vara en riktigt bra belöning eller vad säger du??

Testa gärna och återkoppla med era erfarenheter i kommentarer.

Med detta önskar jag er en härlig fortsättning på helgen!
//Lillemor med flock

 

Har du bestämt dig?

Varför undrar jag det??

Kan det vara så enkelt att om man bara bestämmer sig för att lyckas så kommer det också att hända?
Det finns massor av böcker och pepp för hur man som människa ska nå sina mål i karriären, i livet, i familjen, i sig själv. Och de allra flesta påstår att om man bara bestämmer sig för att lyckas så är chansen så mycket större att man verkligen gör det än om man inte tror på sig själv.

Kan detta även vara något i hundträning?  Jag tänker när man stöter på något problem eller när man gärna skulle vilja tävla men inte tror att man klarar det för man är ju för dålig, man kan ju för lite osv.

Eller fastnar man lätt i att skylla på en massa omständigheter för att slippa bestämma sig och målmedvetet jobba för att nå målet? Tänker på t.ex. hundmöten (som även jag och min unghund har lite problem med). Skyller man på omständigheter, typ att ens hund har blivit påflugen en gång då den var valp, eller att någon människa gjort något som skrämt hunden m.m. m.m. Listan kan göras oändlig.
Om min hund betett sig illa vid ett hundmöte då försöker jag prata med den jag mötte (om jag hinner) eller så kontakta denna människa senare för att ordna ett nytt möte där båda är beredda och även har tid att mötas flera gånger för att få till ett fint möte som avslut innan man går vidare på sin promenad. Att våga kommunicera är otroligt viktigt. Nu är det ju inte alla som nappar på sådana här förslag som att mötas igen för träning. Då får man ta denna träning med någon annan. Men vågar man inte fråga så får man kanske inte heller chansen till mera träning och att komma närmare målet. Vi hundägare vill ju oftast samma saker med våra hundar, t.ex. att de ska sköta sig vid möten så det brukar inte vara några problem bara man törs öppna munnen 🙂

Jag tror fast och fullt att man kan bestämma sig och att man målmedvetet kan arbeta för att nå målet och sedan också göra det. Det mesta handlar om självdisciplin att verkligen göra det man bestämt sig för och även att tro på det. Inte tro att allt har en quick fix och ge upp efter 2 träningar.

Om man nu har bestämt sig och ändå går träningen inte framåt, hur gör man då?
Ja, då kanske man inte ska köra på i samma fotspår utan då tror jag på att man sätter sig ner och funderar en stund, hur ska jag göra nu?? För målet ska nås, på ett eller annat sätt. Det gäller att fortsätta tro och fortsätta försöka hitta lösningar, metoder som man tror på och jobba vidare. Det kanske krävs att man måste gå ur sin egen komfortzon och kanhända måste man också be om hjälp. Man kan behöva ”figuranter” för att skapa situationer som man kan styra över och träna, träna och åter träna för att se om det ger resultat. Man kan behöva be någon man litar på att titta utifrån på hur man hanterar situationen, kanske filma och sen även titta på filmen gemensamt för att klura ut tillsammans om vad som behöver göras härnäst.

Men det räcker inte med att sitta ner och planera utan man måste också ut och göra det man planerat. Måste bara få dela med mig av ett fantastiskt ordspråk för dagens tema:
”att planera är silver – att göra är guld!

Om man har bestämt sig så ger man inte upp förrän man är i mål!
Har man den viljan och den självdisciplinen så då kommer man att lyckas.

Håll ut, målet närmar sig 🙂

 

Belöningar

Tycker att Fredrik Steen i sitt inlägg om belöningar tänker riktigt sunt.

Hur tänker du kring belöning, vad är den bästa belöningen för din hund, dina barn, din partner, dina anställda?

När ger du belöningar?

Läs mer här om vad Fredrik Steen skrivit i sin blogg:
Fredrik Steens blogg på Agria

I början, då jag lär in ett moment så belönar jag ofta och rikligt då hunden gör rätt men när hunden kan momentet så belönar jag inte lika frekvent och kanske inte heller på samma sätt varje gång.
Fast ibland kan jag överraska och belöna nästan direkt.

Visst, min hund älskar korv mer än allt annat, men om jag hela tiden ska belöna med korv då vi gör något, hur kommer min hund då att se ut efter några års korvätande? Kan den till och med föräta sig på korven? Kan något annat vara mer värt än korven eller kan det bli så att min hund i detta läget börjar kräva korv för att utföra vissa moment? = har jag inte korven med mig så skiter hunden i att komma på inkallning??

Eller som Fredrik skriver angående sina barn, ” Om jag “belönar” mina barn dagligen med en glass – när de plockat bort tallriken efter sig, när de städar sitt rum, när de inte avbryter när andra pratar… osv – då har “belöning glass” snart tappat sitt värde.”

Kan belöningen till och med bli en stressfaktor? Vilken belöningsmetod passar bäst för de olika situationerna och behöver alltid belöningen bestå av godis eller lek?

Jag tycker precis som Fredrik att belöningen ska vara speciell och överraskande, hunden ska inte veta vilken belöning och när den kommer utan jag vill att hunden ska ha förväntan på att det kommer en belöning, men vilken och när?

Sen trycker Fredrik även på en mycket viktig punkt i detta inlägget och det är harmoni i vardagen! ” Den “belöning” som jag anser är mest underskattat, det är harmoni i vardagen vilket alla individer söker efter. En harmoni i vardagen är att vi alla kan vara tillsammans utan olika typer av konflikter. Det är en “belöning” som är kraftigt självförstärkande.”

Många tankar och funderingar, men jag tycker de är väl värda att sätta sig ner och fundera igenom, hur vill jag lägga upp min träning och belöning, hur vill jag att min vardag ska se ut tillsammans med mina nära? Vad är viktigt?

I min vardag är harmoni otroligt viktigt!

Trevlig helg //Lillemor med flock

Hund för alla!