Miljöträning – hantering

Miljötränar ni era hundar?

Alla hundar är olika mycket berörda av olika saker, vissa hundar bryr sig inte alls om halkiga, svajiga underlag medan andra helt fryser av skräck för att beträda dessa områden. Det är ju inte så konstigt, vi är ju alla individer, både människor och djur kan ha fobier för saker. En av mina barn är dödligt rädd för småkryp medan en annan kan plocka upp dessa i handen och tycker att de är hur söta som helst 🙂

En hund kan vara otroligt oberörd av miljöer som har med underlag att göra medan andra miljöer med t.ex. mycket folk är jätteläskiga.

Vi som förare får helt enkelt se vad det är för individ vi har i kopplet och träna på det som de behöver mest.

Själv har jag för första gången en ”spökig” hund som tycker att vissa män är otroligt läskiga. Just nu så är han i sista könsmognaden och nu visar det sig extremt mycket att han är känslig för detta.

I andra miljöer, skogen, i verkstan, på halkiga golv, gallertrappor, vingliga underlag, ja där är han stensäker, ingenting är farligt enligt honom 🙂

Så, vad ska jag då göra och vad bör jag träna på?

Jag jobbar mycket med att ignorera just nu, när det kommer någon till oss så har jag för det första satt upp en lapp på dörren där det står:

Välkommen
, här pågår det hundträning, vänligen:

  • Ring eller knacka på dörren
  • Vänta tills vi öppnar 
  • Ignorera hundarna.
    Tack för att du hjälper till!

Detta innebär att jag hinner med att lägga bort hunden, sedan kan jag släppa in främmadet och när sedan hunden varvat ner och är lugn så får han komma in och hälsa. Jag är noggrann med att tala om att det bara är hunden som hälsar, besökarna får fortsatt hålla sig neutrala och ignorera honom helt.

När det gått ytterligare tid kan besökarna få ge honom godis och klappa honom då han kommer och hälsar på dom.

Träffar vi någon ute på promenaden som han reagerar på så försöker jag i den mån det går att få stanna och prata med personen en stund utan att hunden får hälsa, bara för att han ska få lära sig att det händer ingenting fastän han blev lite skraj från början 🙂

Om du har en hund som är rädd för olika underlag är det viktigt att du själv inte reagerar på dessa. Ta hunden i koppel och börja med att gå förbi det som hunden är skraj för, gå fram och tillbaka utan att reagera själv på någonting.

Jag brukar göra en liknelse med barn i dessa situationer. Om ett barn ramlar omkull och du som förälder genast rusar fram och själv blir rädd samt skriker och ojjar dig, oj oj oj, hur gick det där m.m.  Då kommer barnet med ganska stor säkerhet också att bli rädd och börja gråta.
Men om barnet ramlat och du inte ser detta, ja då brukar det gå bättre, barnet brukar kolla runt om någon såg…. Nähä, ingen såg, ja då är det väl bara att kliva upp och sopa av sig.

Lite så tänker jag även då det gäller miljörädsla för hundar. Om du som förare inte reagerar på rädslan utan helt sonika bara fortsätter att gå och låtsas som om det regnar. Ja då kommer hunden att haka på dig och snart inse även själv att detta är inget att bry sig om.
Men om du i detta läget, när hunden reagerar, börjar bete dig märkligt, t.ex. prata med gullig röst och locka med godis, ja då börjar hunden ana oråd. Varför beter sig min förare så konstigt, det måste vara nåt jättefarligt det här för hon/han låter ju så rädd….

Så mitt råd till er är att försök vara så naturlig som möjligt i alla situationer där era hundar reagerar med rädsla. Både tänk och säg såhär: Ähhh, det där var väl ingenting!! Nu slutar du svamla!
Sen ser du till att mängdträna dessa situationer utan reaktion för att ge hunden den bästa förutsättningen för att fixa läget.

Om hunden visar rena paniktendenser med flykt och okontaktbarhet. Ta det lugnt, gå i vanlig takt därifrån, prata inte med hunden, gå till en trevlig plats där ni brukar träna och lek en stund innan ni går hem. Sedan kontaktar du någon instruktör som du litar på för att få hjälp med att rehabilitera rädslan.

//Lillemor

 

Facebooklinkedin

En reaktion på “Miljöträning – hantering”

Kommentarer inaktiverade.