Hund och barn

Hittade detta gamla julkort och minns tillbaka till tiden då jag hade 2st superfina schäfrar och 2st riktigt goa rottweilers.

På bilden ser ni Jossan 3 år och vår dåvarande schäfer Muck som växte upp tillsammans med henne och de andra 3 hundarna samt Jossans lillasyster som vid denna tidpunkt var ganska ny. Jossan och Muck var som ler och långhalm, de var i stort sett samålder 🙂

I ett av mina tidigare inlägg skrev jag om hantering/visitation och att jag lägger stor vikt vid att träna detta med mina hundar. Jag fick ganska många reaktioner på detta med att hantera hunden och att handgripligen ta tag i hunden och hålla den tills dess att den slappnat av. Självklart så jobbar jag med mjuka metoder, men ibland måste hunden även kunna hanteras och hållas fast. Om man inte tränat in detta ordentligt och under lugna former så kan det bli jobbigt när det händer något oförutsett.

Med hantering menar jag att det är viktigt att man kan lyfta upp sin hund och hålla i den stilla, den ska inte sprattla och åla sig ur din famn. Man ska alltså kunna bära sin hund utan problem. Hunden ska i dessa situationer känna sig helt trygg med dig som förare, den ska inte få panik och försöka ta sig loss. Det handlar om tillit!
Man ska även kunna sitta på golvet och ha hunden liggandes på sidan bredvid sig, även i de situationer då hunden inte vill detta. När jag som förare bestämt att nu ska hunden ligga, och den ska ligga på sidan, vid mig, då ska detta inte vara någon sak, ingen diskussion utan hunden ska finna sig i detta.

Sommar sol och bad
Sommar sol och bad

Varför tycker jag då att det är så viktigt med hantering av hunden? Varför ska jag som förare kunna bestämma när det är dags för hantering och varför ska inte hunden själv få välja när det passar?

Jo, det är för att jag aldrig kan förutse vad som kommer att hända i framtiden, utan jag vill på bästa sätt förbereda min hund på att passa in i samhället och vara en del av en aktiv familj med liv och rörelse.
Har man som jag många barn så kommer det att uppstå situationer av hantering som inte alltid är lugna och harmoniska med alla stressorer undanröjda.
Rätt vad det är så ramlar någon av barnen ner från soffan och landar på en av de avslappnade, sovande hundarna, som helst ligger på golvet alldeles bredvid oss och sover. Vad händer då?
Ja, här händer det ingenting, för jag har tränat mina hundar att de inte ska reagera, för det får bara inte hända nåt vid en sådan situation. Naturligtvis måste man försöka att undvika att sådant händer, men man kan inte styra över allting och ibland är olyckan framme.

Om jag i en sådan situation som jag beskriver ovan har en hund som själv fått bestämma när det är ok med hantering och avslutat övandet om hunden visat att detta vill den inte göra. Ja en sådan hund som själv fått bestämma kan med sannolikhet välja att markera mot barnet som ramlar ner på den från soffan. Eftersom den i sin fulla rätt får bestämma när det passar med hantering och inte.

Ett exempel på oförutsedd hantering från verkliga livet hemma hos oss: Jossan 3 månader med väl utvecklad gripreflex satt i mitt knä vid matbordet när en av våra rottisar kom fram och ville bli klappad. Jag klappade honom med en hand och ”hips vips” så hade Jossan petat in 2 fingrar under hans ögonlock och gripit tag. Om vi säger såhär…..det hann flyga många tankar i mitt huvud denna gången innan jag lyckades peta loss henne från hans ögonlock. Jag sa i denna situationen bara ett skarpt stanna till hunden och sedan började jag försiktigt få loss henne från hans ögonlock. Han stannade snällt kvar tills dess att han kommit loss, sedan gick han och la sig på sin plats. Väl där var jag tvungen att visitera honom för att kolla så det inte blivit någon skada på ögat. Allt gick lugnt och städat till, och det tackar jag övningarna med hantering och visitation för.

Självklart finns det också platser i vårt hus som är ”barnfria”, på de platserna får hundarna vara ifred, inga barn ramlar ner på någon av hundarna där, för där får inte barnen vara. Både hundar och barn vet dessa regler, men om hundarna väljer att vara på de platser i huset som barnen är och är aktiva… Ja då måste de också tåla om det händer något! En annan viktig sak är att aldrig lita vare sig på hundar eller barn till 100%, man måste alltid vara uppmärksam och ha koll som vuxen i dessa situationer. T.ex. aldrig lämna små barn och hundar ensamma tillsammans, barnen måste ha uppnått viss mognad för att själva kunna ta ansvar för en hund.

De må vara ”gammelmodigt” men vissa saker var bättre förr och vissa saker är bättre nu. Men på den ”gamla goda tiden” var det inget konstigt med att hunden skulle vara längst ner i hierarkin i familjen. I dagens samhälle är inte detta alltid självklart.

Har du varit med om att det någon gång hänt något oförutsett och hur reagerade både du och din hund då?

//Lillemor

 

Facebooklinkedin