Skam den som ger sig…

Till slut så lyckades vi med konststycket att få fälla fågel för våra hundar. Tänka sig vilken otroligt häftig känsla det var när det
äntligen lossnade.

Nu är det bara resten kvar 🙂

I vinter ska vi lägga krutet på stoppkommandot, det ska baske mig fungera oavsett vad som händer runt omkring oss.
Varför tänker jag så? Jo, första fåglarna fälldes och vad hände?

Joooo, en alldeles regelrätt och helt perfekt knallapportering blev det 🙂 Men jag var alldeles för glad över att jag lyckats träffa av
fågeln för att riktigt hinna vara med i matchen. Tur att sambon
behöll fattningen och kunde avbryta det hela med ett skarpt NEJ.

Men baske mig, nog blev det fler knallapporter för det. Så nu har vi en ny utmaning och det är att få bushunden att förstå att skott
betyder sitt typ 🙂 Inget annat!!!

Sen ska vi också jobba på inkallning i alla lägen för att inte tala
om att gå i koppel lugnt och fint, just nu är det bara jakt i huvudet
på galenpannan 🙂

PS. Om någon mot förmodan är sugen att träna stadga, stopp, inkallning och avslappning så är ni mer än gärna välkomna att höra av er så hakar vi på!

//Lillemor med flock

Facebooklinkedin