Hur svårt kan det vara??

Den frågan kan man ställa många gånger om….

Har hållit på med hund och hundträning/tävling sedan början av 90-talet och med den faktan så kan man väl säga att jag har provat en del i mitt hundliv. Instruktör har jag varit sedan mitten av 90-talet samt att jag även tävlat själv i bruksgrenarna sök, spår, skydd och även tjänstehund Räddning. Har utbildat en hel del hundägare i allt från valp-/allmänlydnad, tävlingslydnad till räddningshundsekipage. Har en del erfarenhet i bagaget, men vad hjälper det?!!!

För några år sedan (ungefär 7 för att vara exakt) kände jag att en ny utmaning vore på sin plats, jaktintresset hade så smått börjat spira då sambon jagade älg och även uttalat att han var sugen på något nytt, en hund och fågeljakt skulle vara spännande att prova. Så för några år sedan tog jag då jägarexamen. Hemmet hade redan utökats med en strävhårig vorsteh till sambon medan jag själv fortsatt med rottweiler. Men då vi var tvungna att ta bort henne så blev det så en långhårig vorsteh för mig, som tyvärr blev sjuk och sedan en weimaraner och ytterligare ett strävhår.
I dagsläget har vi 2st strävhår hemma. Dessa är nu drillade allt enligt skolboken, vi har gått unghundskurser i vorstehklubbens regi, vi har varit på besök hos Hundskolan Vision och även en tur ner till
ForsWards Hund & Jakt. Sen har vi haft den otroliga turen att ha världens bästa uppfödare som ställt upp i ur och skur, för att inte glömma alla fina nya vänner som tillkommit i fågelhundskretsarna.

Många är lärdomarna och nu känns det som att de 2 hemmavarande hundarna fattat galoppen i alla fall. De söker/revierar fint i skogen, de hittar fågel och de står fint och precist. Men då kommer vi till
själva svårigheten. Hur svårt kan det egentligen vara att träffa av
fågelrackarna med haglet????

Några trädtoppar och grenar har fått stryka med i försöken till träff, men fåglarna, dom flyger glatt och skrattandes vidare.
Har skaffat linser för jaktens skull, linser som gör att mitt högeröga är det dominanta och inte vilket som, som det är då jag bär glasögon. Detta har gjort att lerduvorna vi tränat på träffas i allt högre grad vid skjutträningarna.
Men fåglarna i skogen, dom går baske mig inte att träffa av…

Uppfödaren till min unghund har fått utstå en hel del frågor under tidens gång och många är skratten av alla dåliga skjuthistorier. Men nu är det allvar, hur i fridens tider ska jag få till skyttet i skogen???
Övning ger färdighet är det rådet jag får, så vi får väl helt enkelt lyssna till de erfarna jägarna och jobba på tills dess att det sitter även då vi är i skog och mark.
Det är bara det att jag vill att det ska funka NU inte SEN…*skratt*
Men jag får väl helt enkelt göra som jag brukar, kämpa på och fortsätta tills dess att jag kan.
För kunna, det ska jag och skam den som ger sig 🙂
Önska mig nu en riktigt skitjakthöst med i alla fall en träff är ni snälla.

Njut av höstens härlighet och ha det toppengott så ses vi kanske i skog och mark eller på någon kurs framöver då jaktsäsongen lugnat ner sig 🙂

Kram //Lillemor

Facebooklinkedin