Är det tabu med gränser?

Läste ett fantastiskt intressant kåseri i Hundsport nr 4, 2017 av
Mickie Gustafson. Överskriften på kåseriet är Kärlek utan gränser.

Jag håller med henne i henne kåserande, vi i Sverige har blivit livrädda för att framstå som auktoritära eller som ledare över huvud taget. För idag ska vi bara vara kärleksfulla och alla ska ha samma rättigheter, vare sig det är barn, vuxna, föräldrar eller hundar, hundägare m.m. För tänk om man är auktoritär och sätter en gräns för vad som är ok och vad som INTE är ok.

Håller med i hennes resonemang, om att i denna anti-auktoritära strävan som vi idag lever i för att komma bort från det gamla
militanta styret mot ett mer demokratiskt och relationsinriktat synsätt, riskerar vi att varje form av gränsdragning kan framstå som ett bakåtsträvande och ett grovt misslyckande.

Som jag har skrivit tidigare så finns det många som säger sig veta vilket sätt som är det rätta och vilka sätt/metoder som är helt felaktiga. Dessa personer som florerar på nätet via bloggar, Facebook m.m. gör att vi förlitar oss till deras kunskaper och att vi riskerar att få alltmer distans till vår egen verklighet, vår egen magkänsla och vårt eget kunnande. För det är ju trots allt vi som lever tillsammans med våra barn, hundar som känner dom allra bäst. I dagens informationsflöde på nätet så finns det alltid någon som vet bättre än vi, någon som alltid är påläst och vet vad som är rätt och fel, vilka trender som råder just nu och vad som är inne och helt ute.

Kanske är det så att vi jobbar för mycket och i.o.m. det inte vill sätta gränser den lilla tiden vi är hemma tillsammans med våra barn eller hundar. Utan istället så försöker vi kompensera genom att bli extra generösa och kärleksfulla, vi försöker vara snälla genom att bl.a. undvika att sätta gränser, för vem älskar någon som säger stopp eller som
säger nej?? Allt ska vara positivt och trevligt, vi ska ha kvalitetstid.

Men hur blir kvalitetstiden om vi aldrig sätter en gräns, en tydlig gräns om vad som är ok och inte? För min egen del så kan jag villigt erkänna att det ofta blir mycket tjat och gnat istället, tänk om jag hade satt en tydlig gräns från start, då hade jag sluppit att tjata om att barnen skulle lägga bort mobilen och göra läxorna eller att hundarna skulle gå och lägga sig istället för att springa runt bordet och snåla då vi äter middag.

Kärlek och gränser, det är en bra överskrift som jag skulle önska skrevs i stor och fet stil på förstasidan i valpboken eller föräldra-
boken som alla borde läsa innan de blir med ”familj/flock”.
Det finns ingen motsättning i att vara kärleksfull och samtidigt sätta gränser samt att hävda gränserna om det behövs.

Precis som Mickie Gustafson skriver.
”Vill vi vara pålitliga och goda vägledare är det vår skyldighet och vårt ansvar att ibland, när det är nödvändigt, sätta stopp och säga nej samt visa vad som gäller. Kanske och troligtvis behövs det inte heller speciellt ofta och inga stora åthävor kommer att behövas (det är absolut inte fråga om våld eller brutalitet).

Kärlek är också att ha tillit till att den man älskar också har förmåga att förstå och lära sig vilka regler som gäller i och utanför vår ”familj/flock””.

Tack Mickie Gustafson för att du satte ord på det som jag tror så många behöver höra, det är inte fult att sätta gränser, utan det är kärlek med gränser. Vi ska inte göra illa varandra utan vi ska acceptera och respektera de regler som gäller i vår familj/flock och även ute i samhället, i skolan och på arbetet. Då mår vi gott <3

//Lillemor med flock

 

Facebooklinkedin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *