Belöningar

Tycker att Fredrik Steen i sitt inlägg om belöningar tänker riktigt sunt.

Hur tänker du kring belöning, vad är den bästa belöningen för din hund, dina barn, din partner, dina anställda?

När ger du belöningar?

Läs mer här om vad Fredrik Steen skrivit i sin blogg:
Fredrik Steens blogg på Agria

I början, då jag lär in ett moment så belönar jag ofta och rikligt då hunden gör rätt men när hunden kan momentet så belönar jag inte lika frekvent och kanske inte heller på samma sätt varje gång.
Fast ibland kan jag överraska och belöna nästan direkt.

Visst, min hund älskar korv mer än allt annat, men om jag hela tiden ska belöna med korv då vi gör något, hur kommer min hund då att se ut efter några års korvätande? Kan den till och med föräta sig på korven? Kan något annat vara mer värt än korven eller kan det bli så att min hund i detta läget börjar kräva korv för att utföra vissa moment? = har jag inte korven med mig så skiter hunden i att komma på inkallning??

Eller som Fredrik skriver angående sina barn, ” Om jag “belönar” mina barn dagligen med en glass – när de plockat bort tallriken efter sig, när de städar sitt rum, när de inte avbryter när andra pratar… osv – då har “belöning glass” snart tappat sitt värde.”

Kan belöningen till och med bli en stressfaktor? Vilken belöningsmetod passar bäst för de olika situationerna och behöver alltid belöningen bestå av godis eller lek?

Jag tycker precis som Fredrik att belöningen ska vara speciell och överraskande, hunden ska inte veta vilken belöning och när den kommer utan jag vill att hunden ska ha förväntan på att det kommer en belöning, men vilken och när?

Sen trycker Fredrik även på en mycket viktig punkt i detta inlägget och det är harmoni i vardagen! ” Den “belöning” som jag anser är mest underskattat, det är harmoni i vardagen vilket alla individer söker efter. En harmoni i vardagen är att vi alla kan vara tillsammans utan olika typer av konflikter. Det är en “belöning” som är kraftigt självförstärkande.”

Många tankar och funderingar, men jag tycker de är väl värda att sätta sig ner och fundera igenom, hur vill jag lägga upp min träning och belöning, hur vill jag att min vardag ska se ut tillsammans med mina nära? Vad är viktigt?

I min vardag är harmoni otroligt viktigt!

Trevlig helg //Lillemor med flock

Är det tabu med gränser?

Läste ett fantastiskt intressant kåseri i Hundsport nr 4, 2017 av
Mickie Gustafson. Överskriften på kåseriet är Kärlek utan gränser.

Jag håller med henne i henne kåserande, vi i Sverige har blivit livrädda för att framstå som auktoritära eller som ledare över huvud taget. För idag ska vi bara vara kärleksfulla och alla ska ha samma rättigheter, vare sig det är barn, vuxna, föräldrar eller hundar, hundägare m.m. För tänk om man är auktoritär och sätter en gräns för vad som är ok och vad som INTE är ok.

Håller med i hennes resonemang, om att i denna anti-auktoritära strävan som vi idag lever i för att komma bort från det gamla
militanta styret mot ett mer demokratiskt och relationsinriktat synsätt, riskerar vi att varje form av gränsdragning kan framstå som ett bakåtsträvande och ett grovt misslyckande.

Som jag har skrivit tidigare så finns det många som säger sig veta vilket sätt som är det rätta och vilka sätt/metoder som är helt felaktiga. Dessa personer som florerar på nätet via bloggar, Facebook m.m. gör att vi förlitar oss till deras kunskaper och att vi riskerar att få alltmer distans till vår egen verklighet, vår egen magkänsla och vårt eget kunnande. För det är ju trots allt vi som lever tillsammans med våra barn, hundar som känner dom allra bäst. I dagens informationsflöde på nätet så finns det alltid någon som vet bättre än vi, någon som alltid är påläst och vet vad som är rätt och fel, vilka trender som råder just nu och vad som är inne och helt ute.

Kanske är det så att vi jobbar för mycket och i.o.m. det inte vill sätta gränser den lilla tiden vi är hemma tillsammans med våra barn eller hundar. Utan istället så försöker vi kompensera genom att bli extra generösa och kärleksfulla, vi försöker vara snälla genom att bl.a. undvika att sätta gränser, för vem älskar någon som säger stopp eller som
säger nej?? Allt ska vara positivt och trevligt, vi ska ha kvalitetstid.

Men hur blir kvalitetstiden om vi aldrig sätter en gräns, en tydlig gräns om vad som är ok och inte? För min egen del så kan jag villigt erkänna att det ofta blir mycket tjat och gnat istället, tänk om jag hade satt en tydlig gräns från start, då hade jag sluppit att tjata om att barnen skulle lägga bort mobilen och göra läxorna eller att hundarna skulle gå och lägga sig istället för att springa runt bordet och snåla då vi äter middag.

Kärlek och gränser, det är en bra överskrift som jag skulle önska skrevs i stor och fet stil på förstasidan i valpboken eller föräldra-
boken som alla borde läsa innan de blir med ”familj/flock”.
Det finns ingen motsättning i att vara kärleksfull och samtidigt sätta gränser samt att hävda gränserna om det behövs.

Precis som Mickie Gustafson skriver.
”Vill vi vara pålitliga och goda vägledare är det vår skyldighet och vårt ansvar att ibland, när det är nödvändigt, sätta stopp och säga nej samt visa vad som gäller. Kanske och troligtvis behövs det inte heller speciellt ofta och inga stora åthävor kommer att behövas (det är absolut inte fråga om våld eller brutalitet).

Kärlek är också att ha tillit till att den man älskar också har förmåga att förstå och lära sig vilka regler som gäller i och utanför vår ”familj/flock””.

Tack Mickie Gustafson för att du satte ord på det som jag tror så många behöver höra, det är inte fult att sätta gränser, utan det är kärlek med gränser. Vi ska inte göra illa varandra utan vi ska acceptera och respektera de regler som gäller i vår familj/flock och även ute i samhället, i skolan och på arbetet. Då mår vi gott <3

//Lillemor med flock

 

Ekipageanpassad träning

Att individanpassa träningen för hund och förare, eller egentligen kan man säga ekipageanpassa träningen, det är otroligt svårt. Men för att resultatet ska bli så bra som det bara kan så måste man anpassa upplägget av träning till ekipaget man tränar/hjälper.

Det krävs en hel del erfarenhet av olika hundtyper och framförallt av olika människotyper för att få till det. Alla är individer och alla är unika vilket gör att man som hundägarcoach måste börja med att lära känna ekipaget. Man måste lyssna in och iaktta noggrant innan man börjar ge råd. Man måste ställa frågor, många frågor och inte köra över ekipaget med den metod som man själv känner mest för eller rättare sagt passar bäst för att utföra tillsammans med sin egen hund. Det kan faktiskt vara så att samma hund fungerar på helt olika sätt med olika förare. Så det är ekipaget i sin helhet man måste titta på för att skapa en så rättvis bild som möjligt och även ha möjlighet att coacha fram rätt metoder för just detta ekipage.

Detta gör att det är otroligt svårt att via sociala medier eller mailledes råda hundägare att använda metoder utifrån det skrivna ordet. Har man inte sett ekipaget in action så är det otroligt svårt att välja rätt metod för inlärning/träning. Har du inte sett tajmingen hos föraren och har du inte sett hundens reaktioner hur kan du då säga att något är rätt eller fel??

Ser många förståsigpåare på nätet som vet allt om hundträning och vilka metoder som ALLA bara måste anamma. De totaldissar vissa metoder och talar om att de som använder sig av dessa är dårar eller något annat otrevligt. Men hur kan de veta, utan att ha träffat och sett ekipaget, att just de metoder som de förespråkar fungerar för det frågande ekipaget?

Ibland ger även jag råd via mail eller på sociala medier, men oftast, 99% av fallen så vill jag träffa ekipaget. Jag vill se hur de fungerar tillsammans, hur hunden reagerar i olika situationer/miljöer och hur föraren hanterar dessa reaktioner. Då först kan jag ge en rättvis coachning som förhoppningsvis kan fungera för ekipaget. Det måste vara ett samspel mellan förare, hund och mig som hundägarcoach. Vi måste komma till konsensus.

Jag dissar på intet vis att man ställer frågor och söker svar via nätet, nätet är helt fantastiskt och man hittar massor med bra tips och råd då man söker något. Men som alltid, använd ett hövligt språk, våga känna efter om det passar dig innan du provar allt och inget 🙂
Ibland blir jag helt förskräckt hur illa människor kan låta gentemot varandra då de sitter bakom en skärm och skriver. Våra ungar idag har ett grovt och otrevligt språkbruk över lag och i skolan är det kris. Vart lär sig ungarna allt detta? Ja, jag tror i alla fall att nätet har en väldigt stor del i hur vi idag har börjat bete oss mot varandra och att detta även flyttats ut till samhället, stan, skolan där vi möter varandra face to face.

Nog om detta, jobba på att ekipageanpassa er träning så ska ni se att ni kommer framåt. Ta hjälp av någon som är villig att träffas och titta på er live, som också ställer frågor och intresserar sig för er som ett ekipage. Någon som inte trycker på med en metod direkt utan att ha den minsta lilla aning om hur verkligheten ser ut och hur ni fungerar tillsammans som ett team. För teamwork mellan hunden och föraren  det är A & O. Då blir ni dreamteam så småningom 🙂

//Lillemor med flock