Kan din hund kommandot sitt?

Den frågan fick jag då jag gick och utbildade mig till instruktör vid Svenska Brukshundklubben. Vi var rätt många som gick utbildningen varav jag var rätt ung och oerfaren medan andra som gick samma utbildning som mig hade kommit rätt långt. Vissa av deltagarna hade t.o.m. tävlat på SM med sina hundar.

Jag kände mig lite tveksam, vad skulle jag svara på denna frågan….
Jo självklart kunde ju min hund sitt, i alla fall på träningsplanen och innan jag gav den mat inne.

De mer erfarna deltagarna tvekade inte att räcka upp handen och säga att deras hundar kunde sittkommandot.

I alla fall, ut gick vi och skulle köra en stunds praktik tillsammans med våra egna hundar som testobjekt. Vi fick ställa upp oss på ett led med hundarna sittande vid vår sida. Läraren, för övrigt Barbro Börjesson, frågade igen om våra hundar kunde sitt.

Kontaktövning

Tjaaa, vad skulle man svara, min hund satt i alla fall vid min sida, så jag svarade lite tyst ja. Flera andra sa mer självsäkert än mig att det kunde deras hundar alldeles säkert, det var ju bara för Barbro att
titta, alla satt ju snällt vid våra sidor.

Då gick Barbro fram till en av deltagarna och skulle hälsa på denne, men attans, snubblade inte damen och föll alldeles framför ekipaget.
Oj, bara hon inte gjorde sig illa, deltagaren hon skulle hälsa på frågade förskräckt hur det gick och hjälpte henne upp. Hunden var också den med och hjälpte till genom att slicka på henne i ansiktet.
Barbro ställde sig upp och borstade av knäna sen ställde hon frågan igen, med ett leende, denna gång direkt riktad till deltagaren hon skulle ha hälsat på. Kan din hund kommandot sitt?

Tror ni hunden satt kvar då hon ramlade? Vad tror ni deltagaren svarade?

Helt rätt, med något rosiga kinder så svarade deltagaren att nääää min hund kan nog inte sitt i alla situationer.

Vad vill jag säga med denna lilla historia tror ni?
Ja, det är ganska enkelt att lära in ett kommando på en plats med en störning och en retning. Men att tro att hunden kan kommandot på en okänd plats med plötsliga och okända störningar, det är svårare.

Så mitt tips denna söndagkväll till er blir att gå ut och träna på sitt, i alla möjliga och omöjliga miljöer, med alla möjliga och omöjliga störningar och kanske även helt störningsfritt men på ett svårt underlag. Nedan får ni lite inspiration på sitt-träning 🙂
Det går att variera i all evighet med lite fantasi!!

Med lite fantasi kan man variera en enda kommandoträning till att räcka i flera månader om man vill. Det man uppnår är ett fastare kommando och en hund som verkligen vet vad ordet betyder!
🙂 Eller i alla fall till 99% 🙂

Lycka till med er träning och ta till fantasin i alla lägen, då kommer ni långt!!

Kram //Lillemor med flock

Dåligt samvete…

…brukar du ha det någon gång?

Jag brukar falla i den gropen ibland, den svarta gropen av dåligt
samvete. Antingen så gäller det hur mycket tid jag lägger ner på mina barn eller på hur mycket tid jag lägger ner på mina hundar. Hinner jag med att vara den perfekta mamman samtidigt som jag är den
perfekta sambon och den perfekta hundägaren…..????

Nä, jag hinner inte med allting alltid och då ramlar jag ner i den
svarta gropen av dåligt samvete.

Problemlösare som jag är av naturen så försöker jag självklart lösa tidsbristen på ett finurligt sätt men det blir inte alltid helt rätt vill jag lova. Efteråt kan man ibland skratta åt eländet 🙂

Egentligen så handlar allting om prioritering och planering. Om jag lugnt och sansat sätter mig ner vid köksbordet med en stor kopp svart kaffe och tänker efter lite så brukar allt så småningom falla på plats. Det är när man INTE gör det som det ibland blir cirkus….

Som den gången då jag tittade på köksklockan och insåg att vi hade 45 minuter på oss tills dess att stora sonen skulle vara på fotbollsträningen. Kan vi inte gå ut och tvärköra lite apportering med apportkastaren slänger jag ur mig till stora sonen, skynda dig och klä på dig och packa fotbollsskorna så hinner vi tvärköra lite med hundarna
innan vi åker. Sagt och gjort så klädde vi på oss i ilfart och tog de för dagen orastade hundarna med oss ner till skogen bakom huset.
Sätter en av hundarna och den andra får stå och titta medan sonen
skjuter iväg apporten ut i snön i skogen. Släpper hunden och säger apport, han springer i en rasande fart ut och tar apporten, skitsnyggt må jag säga. Meeeeeen, då kommer vi till det lilla mennet 😉


Den andra hunden drar iväg med kopplet släpandes efter sig och vill också apportera. Jo då….. jättebra träning…. eller??!!! Superfiffigt!!! Hahaha… 🙂
Det blev rejs i skogen och lek med apporten, bägge ville springa som tokar och ingen av hundarna hade en tanke på vad jag först sagt åt dom att göra. Fick i alla fall tag på hundarna efter en stunds rejsande och sedan blev det marsch tillbaka in i huset för att sedan i ilfart skjutsa stora sonen till träningen.

Vad lärde vi oss av detta????

Jo, att tänka efter före är väl inte så dumt. Vem vann på denna
cirkus? Inte jag, inte sonen och definitivt inte hundarna
(eller jo, det gjorde dom kanske, dom fick ju ha skitskoj en liten stund i alla fall). Men själv får jag ta till mig och lära av läxan. Tänk efter först så slipper du bakläxa sen. Nu backar vi bandet och gör om och gör rätt nästa gång.

Det är så lätt, i alla fall för mig, att falla i gropen. Men försöker varje dag att tänka efter före så jag slipper gråta och få mer gråa hår sen 🙂

Ha en god fortsättning på veckan mina vänner & tänk efter före så blir det bättre sen!!

//Lillemor med flock

Avslutning tävlingslydnad

Under senhösten 2016 startade vi en tävlingslydnadskurs med inriktning startklass och klass 1 i lydnad.
Deltagarna har jobbat på stenhårt under vintern och igår kväll så körde vi kursavslutning med träningstävling.

Vi gjorde den så lik en vanlig tävling som det bara gick, vi samlades kl. 13:00, började med en kort information och sedan lottade vi
startordning för deltagarna. Vi hade domare, tävlingsledare, sekreterare och en filmare dagen till ära.

Jag agerade tävlingsledare för dagen, lite spännande även det då detta var första gången som jag ropade lydnadsmomenten i startklass med de nya reglerna. Men det gick riktigt bra och jag är sååå stolt över deltagarna som skötte sig supersnyggt! Samtliga ekipage fick godkända betyg för dagen. Se filmen nedan med några små klipp från avslutningstävlingen.

Efter detta så åkte vi hem till mig för avslutningsfika och filmtajm. Vi tittade igenom alla deltagarnas tävling för att se vart man kan förbättra sig och vad man bör tänka på till nästa gång då det kanske är tävling på riktigt. 🙂
Hoppas verkligen att få se er alla på tävlingsplanerna här framöver!
Ni är fantastiska, vilka kanonresultat ni gjort!!!

Lycka till allihopa och på återseende!
Kram //Lillemor

 

Är mina hundar perfekta?

Kan jag allt, jag som kallar mig hundägarcoach? Har jag alla sanningar?

Jag som hållit på med hund och hundträning i 25 års tid, är jag världsbäst och har jag alla svar, beter sig mina hundar exemplariskt? Har jag någonsin några problem med mina hundar?

Ja vad tror ni? Hur känns det ute i den stora världen, hur känns det att vara nybörjare? Hur känns det när man är inne på sin 3:e, sin 5:e hund? Törs man fråga om råd? Vad får man för svar? Får man några svar? Vet man hur man ska göra? Kan man allt?

Tror ni att jag frågar om råd någon gång gällande hundträning? Eller kan jag allt och behöver jag aldrig konsultera någon annan med något hundproblem eller någon inlärningsfråga?

Jag ska berätta en hemlis 😉
Ju längre jag håller på med hund desto mindre kan jag. Desto mindre svartvita sanningar finns det och man upptäcker hela tiden nya vägar, nya vinklingar och nya inriktningar som fungerar precis lika bra som något annat. Det är mäktigt, detta hade jag aldrig trott när jag började med hund under tidigt 90-tal. Och JAAAA, jag frågar om råd och hjälp nu och då gällande mina egna hundar och jag har också problem, fast jag brukar kalla ”problemen” Utmaningar istället, i mitt eget hundägande!

Det som skrämmer mig lite, det är alla forum och grupper som finns för hundträning. Där döms ibland folk ut helt totalt, detta för att de ställer en fråga eller berättar att de sagt NEJ till sin hund en gång, eller ve och fasa om någon säger ordet ledare. Då dissas och sågas de totalt från stora grupper på nätet. Det blir någon slags masspsykos, om någon tillräckligt stark personlighet säger en sak så hakar hur många som helst på och ingen lägger minsta lilla tanke på hur de låter gentemot varandra. Folk med taskiga attityder och besserwissrar myllrar det av på nätet.

Vart är omtanken i dagens samhälle?

Jag är inte världsbäst som ni säkert förstår av ovan text, jag har hållit på rätt så länge med hund och inte bara mina egna hundar utan hundar av alla de raser och sorter. Jag har hjälpt många hundförare att komma vidare när de har fastnat i en dålig spiral och jag har haft otaliga kurser i allmänlydnad, tävlingslydnad, skogssök, räddningssök, spår, viltspår, valpkurser m.m. m.m. Många av mina kursdeltagare har varit nöjda med de kurser de har gått och andra har varit mindre nöjda. Jag gör alltid en utvärdering efter varje kurs jag haft och det allra bästa, det som ger mig mest, det är de deltagare som vågar ge konstruktiv kritik, de som säger vad de tycker. De gör så att jag utvecklar mig och mitt sätt att lära ut.

Varmt tack till er alla, ni hjälper mig att utvecklas framåt och ni lär mig nya saker varje kurstillfälle!!

När man tror att man kan allt och har alla svar, då har man antingen hållit på alldeles för länge och blivit gaggig eller så är man alldeles ny och har helt enkelt för liten erfarenhet för att förstå att det finns inte bara en väg att nå ett mål.
Det finns lika många vägar som det finns individer och när man inser det så inser man att man kan egentligen ingenting. Livet lär en varje dag, ta vara på detta, var nyfiken och öppen och lär dig mer, njut 🙂

Jag vill gärna skicka med er några råd på vägen!
Fråga gärna då ni stöter på ett problem, ta till er de svar ni får, sätt er ner, fundera!! Vad känns bra i magen och vad tror ni skulle funka på er och eran hund? Lägg upp en plan, prova er fram, gå på magkänslan. Ni känner er hund allra bäst, ni vet vad ni har för individ hemma och ni känner förmodligen till vad som gör er hund glad respektive mindre glad.

De frågor ni ställer i forum på nätet, de besvaras av någon som inte har en susning om vilken individ ni har hemma. För såhär enkelt är det, ni har en unik hund hemma hos er och ni tillsammans är ett unikt ekipage. Man måste alltid se till individerna innan man ger råd och sanningar till någon.

Jag kan också ge svar på frågor via nätet, eller rättare sagt så brukar jag ställa motfrågor och sen kanske jag kan tipsa om något som man kan prova. Dock så brukar jag helst vilja träffa ekipaget innan jag säger några sanningar, känner man inte kemin så är det otroligt svårt att ge bra och korrekta råd till ekipaget.

Med detta sagt så vill jag önskar er en riktigt härlig helg!

Kram //Lillemor med flock

Har du kört fast?

Ibland kommer det hundägare till mig som säger sig ha provat allt men inget funkar. De har alltså kört fast i något sammanhang, det kan vara allt från att hunden inte kommer på inkallning till att den gör utfall vid hundmöten eller något helt annat.

Hundägaren får först beskriva problemet för mig, när det uppstår, vad händer och hur länge de haft detta felbeteendet på sin hund.

Den första fråga jag ställer brukar vara vad har du provat?
Vilka metoder och hur har du tränat just detta momentet där
problemet ligger?

Många har provat alla möjliga och omöjliga metoder men kommer ändå inte i mål med problemet. Hur kommer det sig?

Många är vi som vill ha snabba QuickFix för att komma vidare, man provar en metod vid ett träningstillfälle och ser inget resultat. Man går då kanske ut på nätet och frågar runt i olika grupper om just detta problemet, där får man sedan 1000 olika metoder som folk har testat och som är det ultimata sättet att träna just detta. Sedan får man åter 1000 olika diskussioner om huruvida den ena metoden är förkastlig eller rent av urdålig och andra metoder är det enda rätta. Hur ska man då välja vilken metod man vill prova?
Ja, inte är det lätt inte!!

I det här fallet så tror jag att man måste lugna sig lite, sätta sig ner, fundera igenom träningen, vad är viktigt för mig, hur vill jag träna, vad är det som triggar min hund och vilken metod känns närmast mitt hjärta? Inte hugga första bästa metoden och gå ut igen och testa, inget resultat denna gången heller och sedan hålla på såhär och hatta runt mellan metoder och tro att hunden på något underligt sätt ska förstå någonting alls av detta.

Man måste någonstans ha en röd tråd i sin träning, göra det lätt för hunden att förstå och även hålla ut och följa en plan, inte prova än det ena än det andra hela tiden. DÅ gör man sin hund helförvirrad och kanske problemet bara växer istället för att försvinna och bytas ut mot det som du vill.

Hundträning handlar mycket om att befästa goda beteenden, att spinna vidare på dessa och verkligen befästa detta i alla möjliga och omöjliga situationer. Ofta tror jag att vi har för bråttom. Man tränar hemma på gården och där går det ju så bra, men direkt man kommer till hundklubben eller kanske ut på stan så fungerar ingenting.
Man blir maktlös, ledsen, arg och besviken!

Vid dessa situationer börjar man fundera vad man har gjort för fel och varför hunden inte kan någonting alls…
Man känner sig värdelös som hundförare.

Jag tror såhär, man har nog inte gjort så mycket fel, utan man har bara inte tränat tillräckligt på att befästa de goda beteendena i alla möjliga och omöjliga miljöer. Tänk i små steg, backa träningen till valpnivå direkt du byter miljö och förstärk de korrekta beteendena så kommer det att ge resultat. Ni kommer att lyckas.

Håll er till er plan, er röda tråd, backa bandet ibland, ha kul och
lyssna på de råd ni får med hela kroppen, är detta något för mig och min hund?? Är så fallet så lägg upp en plan och följ den, byt inte
metod hela tiden, för gör du det är risken att du kör fast ordentligt.

Lycka till!!
Våga och vinn, lita på magkänslan och ha tålamod!
//Lillemor med flock