Kategoriarkiv: Okategoriserade

Kommer hunden på inkallning?

Hur ofta tränar ni inkallning med era hundar?
Hur ser träningen ut?
Kommer hunden alltid då ni kallat på den?

Tuffa frågor!  Jag kan i alla fall säga såhär:
” Jag tränar inkallning alldeles för sällan med mina hundar men ändå tror/kräver jag att kommandot ska fungera. Hmmm… hur låter det där?! Men det är dagens sanning, inkallning bör tränas kontinuerligt under hela hundens liv. Sen en annan viktig grej, man måste ha fantasi och även träna inkallning i olika miljöer med olika störningar osv. ”

Så nu är det upp till mig att bestämma mig om jag vill ha ett fungerande kommando eller om jag vill ha en halvdan inkallning. Bara att bita i det sura äpplet och börja fundera hur jag ska gå tillväga.

För vad är det som är viktigt i all hundträning?
Jo, det är att planera sin träning och att variera sin träning.
Det ska vara kul och det ska ge något.

Här kommer lite inspiration för dig som har kört fast 🙂

Kom ihåg, ha kul!!

//Lillemor med flock

Tjuvkika på föreläsningen från den 24/2-18

I lördags var jag i Sunderbyn på folkhögskolan och föreläste för Norrbottens Älghundklubb på deras årsmöte.
Vi pratade hundträning och inkallning samt hur man som älgjägare blir mer värd för sin hund än en älg.

Många kloka tankar och idéer kom fram, jag fick lära mig mycket om vad älghundsägarna tycker är viktigt och hur de tänker vid träning av älghunden.

Nedan hittar du 2 korta klipp från lördagens föreläsning som allt som allt var ca 1 timma lång. Välkommen att tjuvkika 🙂

//Lillemor

Hur får jag hunden att vilja det jag vill???

Har snöat in lite på denna frågan, har ju själv en unghund med mycket energi och som gärna agerar på något sätt då vi möter andra hundar, andra människor, då vi får främmande osv.
Hur får jag min hund att göra det jag vill att den ska göra och hur får jag den att göra det för att den vill och inte för att den måste??

Belöning eller bestraffning, vad är belöning och vad är bestraffning???

Svåra frågor, vet du t.ex. vad som är en bra belöning för just din hund? Och vilken belöning fungerar i vilken situation?

Ett otroligt vanligt senario nedan, många har detta ”problem” och många reagerar med ryggmärgen, även jag. Men om man tänker efter en gång till….. Vad är det som verkligen händer och varför?

Om det plingar på dörren och din hund skäller och rusar fram mot dörren. Vad gör du då?
Skäller du på hunden och korrigerar den?
Ger du den godis?
Vad händer egentligen i denna situationen?

Om du skäller på hunden och korrigerar den då den skäller på dörrklockan, vad är det egentligen du gör då?
Jag skulle säga att du förstärker beteendet för hunden, du hjälper den att skälla på den som plingar på dörren. Alltså du belönar/bekräftar beteendet med att göra samma sak som hunden. Sen får den ytterligare en förstärkning av att du öppnar dörren och släpper in människan som reagerar på ytterligare ett sätt. Antingen så hälsar de direkt på hunden med klappar och hög energi, eller så blir människan rädd och det uppstår någon slags tumult där du försöker hålla tillbaka hunden och den rädda människan uppträder stelt och konstigt i hundens ögon. Eller i den bästa av världar så kommer det en hundvan människa som totalt ignorerar hunden och dennes skällande.

Det absolut bästa vore ju att träna denna situation för att göra den lugn och trygg för hunden. Jag skulle vilja tipsa om att testa med att låta någon plinga på dörren, då hunden reagerar så ger du den en godbit genom att kasta den till hunden. Sen fortsätter du med ditt och ignorerar att det plingar, du släpper alltså inte in någon och du förstärker inte beteendet genom att skälla och korrigera hunden.
Gör detta vid flertalet tillfällen och se vad som händer med din hund.

När sedan hunden börjar förvänta sig något gott då det plingar på dörren så kastar du åt hunden godbiten och sedan går du lugnt och öppnar dörren. In kommer sedan en människa som inte bryr sig om hunden alls utan bara hänger av sig jackan och kommer in och pratar en stund. Sedan går människan igen efter någon minut.
Gör sedan om detta flera gånger vid olika tillfällen och utvärdera sedan vad som hänt med hundens beteende. Har det skett någon förändring??

Men hur gör man de gånger man inte arrangerat dörrplingandet utan att det kommer besök på riktigt?

Ja, då gäller det att göra detta så lugnt och naturligt som möjligt, sätt gärna upp en lapp på dörren där det står att hundträning pågår och att du ber besökarna att ignorera hunden/hundarna samt att vänta ute tills dess att du öppnar dörren.
Ha ytterdörren låst så att du själv kan bestämma då det är läge att öppna. Kasta åt hunden en godbit eller flera små godbitar innan du öppnar, ta det lugnt då du öppnar dörren och se till att fler godbitar finns inom räckhåll för att kasta åt hunden dessa då du öppnat dörren och om hunden blir för ”på” gentemot besökaren. Bjud in besökaren till köket och be denne att fortsätta att ignorera hunden om den söker kontakt.
Bjud på kaffe, surra en stund och ha trevligt. Bry er inte om hunden alls, ge den gärna ett ben att gnaga på under tiden så att den har något att göra.

Då du gjort detta konsekvent under ett bra tag, utvärdera då hur hunden reagerar nu jämfört med hur den reagerade tidigare. Har beteendet förändrats, är hunden lugnare och tryggare? Känns det som att värdet i besök hemma har förändrats för hunden?

Jag tror att detta kan vara ett riktigt bra sätt att förändra förväntningarna hos hunden vid ljudet av dörrklockan och jag tror att det kommer att bli mindre skällande och stress då du får besök 🙂

Vad var då belöningen i detta? Jag skulle säga att belöningen är lugn och harmoni i hemmet. Det om något borde vara en riktigt bra belöning eller vad säger du??

Testa gärna och återkoppla med era erfarenheter i kommentarer.

Med detta önskar jag er en härlig fortsättning på helgen!
//Lillemor med flock

 

Har du bestämt dig?

Varför undrar jag det??

Kan det vara så enkelt att om man bara bestämmer sig för att lyckas så kommer det också att hända?
Det finns massor av böcker och pepp för hur man som människa ska nå sina mål i karriären, i livet, i familjen, i sig själv. Och de allra flesta påstår att om man bara bestämmer sig för att lyckas så är chansen så mycket större att man verkligen gör det än om man inte tror på sig själv.

Kan detta även vara något i hundträning?  Jag tänker när man stöter på något problem eller när man gärna skulle vilja tävla men inte tror att man klarar det för man är ju för dålig, man kan ju för lite osv.

Eller fastnar man lätt i att skylla på en massa omständigheter för att slippa bestämma sig och målmedvetet jobba för att nå målet? Tänker på t.ex. hundmöten (som även jag och min unghund har lite problem med). Skyller man på omständigheter, typ att ens hund har blivit påflugen en gång då den var valp, eller att någon människa gjort något som skrämt hunden m.m. m.m. Listan kan göras oändlig.
Om min hund betett sig illa vid ett hundmöte då försöker jag prata med den jag mötte (om jag hinner) eller så kontakta denna människa senare för att ordna ett nytt möte där båda är beredda och även har tid att mötas flera gånger för att få till ett fint möte som avslut innan man går vidare på sin promenad. Att våga kommunicera är otroligt viktigt. Nu är det ju inte alla som nappar på sådana här förslag som att mötas igen för träning. Då får man ta denna träning med någon annan. Men vågar man inte fråga så får man kanske inte heller chansen till mera träning och att komma närmare målet. Vi hundägare vill ju oftast samma saker med våra hundar, t.ex. att de ska sköta sig vid möten så det brukar inte vara några problem bara man törs öppna munnen 🙂

Jag tror fast och fullt att man kan bestämma sig och att man målmedvetet kan arbeta för att nå målet och sedan också göra det. Det mesta handlar om självdisciplin att verkligen göra det man bestämt sig för och även att tro på det. Inte tro att allt har en quick fix och ge upp efter 2 träningar.

Om man nu har bestämt sig och ändå går träningen inte framåt, hur gör man då?
Ja, då kanske man inte ska köra på i samma fotspår utan då tror jag på att man sätter sig ner och funderar en stund, hur ska jag göra nu?? För målet ska nås, på ett eller annat sätt. Det gäller att fortsätta tro och fortsätta försöka hitta lösningar, metoder som man tror på och jobba vidare. Det kanske krävs att man måste gå ur sin egen komfortzon och kanhända måste man också be om hjälp. Man kan behöva ”figuranter” för att skapa situationer som man kan styra över och träna, träna och åter träna för att se om det ger resultat. Man kan behöva be någon man litar på att titta utifrån på hur man hanterar situationen, kanske filma och sen även titta på filmen gemensamt för att klura ut tillsammans om vad som behöver göras härnäst.

Men det räcker inte med att sitta ner och planera utan man måste också ut och göra det man planerat. Måste bara få dela med mig av ett fantastiskt ordspråk för dagens tema:
”att planera är silver – att göra är guld!

Om man har bestämt sig så ger man inte upp förrän man är i mål!
Har man den viljan och den självdisciplinen så då kommer man att lyckas.

Håll ut, målet närmar sig 🙂

 

Belöningar

Tycker att Fredrik Steen i sitt inlägg om belöningar tänker riktigt sunt.

Hur tänker du kring belöning, vad är den bästa belöningen för din hund, dina barn, din partner, dina anställda?

När ger du belöningar?

Läs mer här om vad Fredrik Steen skrivit i sin blogg:
Fredrik Steens blogg på Agria

I början, då jag lär in ett moment så belönar jag ofta och rikligt då hunden gör rätt men när hunden kan momentet så belönar jag inte lika frekvent och kanske inte heller på samma sätt varje gång.
Fast ibland kan jag överraska och belöna nästan direkt.

Visst, min hund älskar korv mer än allt annat, men om jag hela tiden ska belöna med korv då vi gör något, hur kommer min hund då att se ut efter några års korvätande? Kan den till och med föräta sig på korven? Kan något annat vara mer värt än korven eller kan det bli så att min hund i detta läget börjar kräva korv för att utföra vissa moment? = har jag inte korven med mig så skiter hunden i att komma på inkallning??

Eller som Fredrik skriver angående sina barn, ” Om jag “belönar” mina barn dagligen med en glass – när de plockat bort tallriken efter sig, när de städar sitt rum, när de inte avbryter när andra pratar… osv – då har “belöning glass” snart tappat sitt värde.”

Kan belöningen till och med bli en stressfaktor? Vilken belöningsmetod passar bäst för de olika situationerna och behöver alltid belöningen bestå av godis eller lek?

Jag tycker precis som Fredrik att belöningen ska vara speciell och överraskande, hunden ska inte veta vilken belöning och när den kommer utan jag vill att hunden ska ha förväntan på att det kommer en belöning, men vilken och när?

Sen trycker Fredrik även på en mycket viktig punkt i detta inlägget och det är harmoni i vardagen! ” Den “belöning” som jag anser är mest underskattat, det är harmoni i vardagen vilket alla individer söker efter. En harmoni i vardagen är att vi alla kan vara tillsammans utan olika typer av konflikter. Det är en “belöning” som är kraftigt självförstärkande.”

Många tankar och funderingar, men jag tycker de är väl värda att sätta sig ner och fundera igenom, hur vill jag lägga upp min träning och belöning, hur vill jag att min vardag ska se ut tillsammans med mina nära? Vad är viktigt?

I min vardag är harmoni otroligt viktigt!

Trevlig helg //Lillemor med flock

Är det tabu med gränser?

Läste ett fantastiskt intressant kåseri i Hundsport nr 4, 2017 av
Mickie Gustafson. Överskriften på kåseriet är Kärlek utan gränser.

Jag håller med henne i henne kåserande, vi i Sverige har blivit livrädda för att framstå som auktoritära eller som ledare över huvud taget. För idag ska vi bara vara kärleksfulla och alla ska ha samma rättigheter, vare sig det är barn, vuxna, föräldrar eller hundar, hundägare m.m. För tänk om man är auktoritär och sätter en gräns för vad som är ok och vad som INTE är ok.

Håller med i hennes resonemang, om att i denna anti-auktoritära strävan som vi idag lever i för att komma bort från det gamla
militanta styret mot ett mer demokratiskt och relationsinriktat synsätt, riskerar vi att varje form av gränsdragning kan framstå som ett bakåtsträvande och ett grovt misslyckande.

Som jag har skrivit tidigare så finns det många som säger sig veta vilket sätt som är det rätta och vilka sätt/metoder som är helt felaktiga. Dessa personer som florerar på nätet via bloggar, Facebook m.m. gör att vi förlitar oss till deras kunskaper och att vi riskerar att få alltmer distans till vår egen verklighet, vår egen magkänsla och vårt eget kunnande. För det är ju trots allt vi som lever tillsammans med våra barn, hundar som känner dom allra bäst. I dagens informationsflöde på nätet så finns det alltid någon som vet bättre än vi, någon som alltid är påläst och vet vad som är rätt och fel, vilka trender som råder just nu och vad som är inne och helt ute.

Kanske är det så att vi jobbar för mycket och i.o.m. det inte vill sätta gränser den lilla tiden vi är hemma tillsammans med våra barn eller hundar. Utan istället så försöker vi kompensera genom att bli extra generösa och kärleksfulla, vi försöker vara snälla genom att bl.a. undvika att sätta gränser, för vem älskar någon som säger stopp eller som
säger nej?? Allt ska vara positivt och trevligt, vi ska ha kvalitetstid.

Men hur blir kvalitetstiden om vi aldrig sätter en gräns, en tydlig gräns om vad som är ok och inte? För min egen del så kan jag villigt erkänna att det ofta blir mycket tjat och gnat istället, tänk om jag hade satt en tydlig gräns från start, då hade jag sluppit att tjata om att barnen skulle lägga bort mobilen och göra läxorna eller att hundarna skulle gå och lägga sig istället för att springa runt bordet och snåla då vi äter middag.

Kärlek och gränser, det är en bra överskrift som jag skulle önska skrevs i stor och fet stil på förstasidan i valpboken eller föräldra-
boken som alla borde läsa innan de blir med ”familj/flock”.
Det finns ingen motsättning i att vara kärleksfull och samtidigt sätta gränser samt att hävda gränserna om det behövs.

Precis som Mickie Gustafson skriver.
”Vill vi vara pålitliga och goda vägledare är det vår skyldighet och vårt ansvar att ibland, när det är nödvändigt, sätta stopp och säga nej samt visa vad som gäller. Kanske och troligtvis behövs det inte heller speciellt ofta och inga stora åthävor kommer att behövas (det är absolut inte fråga om våld eller brutalitet).

Kärlek är också att ha tillit till att den man älskar också har förmåga att förstå och lära sig vilka regler som gäller i och utanför vår ”familj/flock””.

Tack Mickie Gustafson för att du satte ord på det som jag tror så många behöver höra, det är inte fult att sätta gränser, utan det är kärlek med gränser. Vi ska inte göra illa varandra utan vi ska acceptera och respektera de regler som gäller i vår familj/flock och även ute i samhället, i skolan och på arbetet. Då mår vi gott <3

//Lillemor med flock

 

Ekipageanpassad träning

Att individanpassa träningen för hund och förare, eller egentligen kan man säga ekipageanpassa träningen, det är otroligt svårt. Men för att resultatet ska bli så bra som det bara kan så måste man anpassa upplägget av träning till ekipaget man tränar/hjälper.

Det krävs en hel del erfarenhet av olika hundtyper och framförallt av olika människotyper för att få till det. Alla är individer och alla är unika vilket gör att man som hundägarcoach måste börja med att lära känna ekipaget. Man måste lyssna in och iaktta noggrant innan man börjar ge råd. Man måste ställa frågor, många frågor och inte köra över ekipaget med den metod som man själv känner mest för eller rättare sagt passar bäst för att utföra tillsammans med sin egen hund. Det kan faktiskt vara så att samma hund fungerar på helt olika sätt med olika förare. Så det är ekipaget i sin helhet man måste titta på för att skapa en så rättvis bild som möjligt och även ha möjlighet att coacha fram rätt metoder för just detta ekipage.

Detta gör att det är otroligt svårt att via sociala medier eller mailledes råda hundägare att använda metoder utifrån det skrivna ordet. Har man inte sett ekipaget in action så är det otroligt svårt att välja rätt metod för inlärning/träning. Har du inte sett tajmingen hos föraren och har du inte sett hundens reaktioner hur kan du då säga att något är rätt eller fel??

Ser många förståsigpåare på nätet som vet allt om hundträning och vilka metoder som ALLA bara måste anamma. De totaldissar vissa metoder och talar om att de som använder sig av dessa är dårar eller något annat otrevligt. Men hur kan de veta, utan att ha träffat och sett ekipaget, att just de metoder som de förespråkar fungerar för det frågande ekipaget?

Ibland ger även jag råd via mail eller på sociala medier, men oftast, 99% av fallen så vill jag träffa ekipaget. Jag vill se hur de fungerar tillsammans, hur hunden reagerar i olika situationer/miljöer och hur föraren hanterar dessa reaktioner. Då först kan jag ge en rättvis coachning som förhoppningsvis kan fungera för ekipaget. Det måste vara ett samspel mellan förare, hund och mig som hundägarcoach. Vi måste komma till konsensus.

Jag dissar på intet vis att man ställer frågor och söker svar via nätet, nätet är helt fantastiskt och man hittar massor med bra tips och råd då man söker något. Men som alltid, använd ett hövligt språk, våga känna efter om det passar dig innan du provar allt och inget 🙂
Ibland blir jag helt förskräckt hur illa människor kan låta gentemot varandra då de sitter bakom en skärm och skriver. Våra ungar idag har ett grovt och otrevligt språkbruk över lag och i skolan är det kris. Vart lär sig ungarna allt detta? Ja, jag tror i alla fall att nätet har en väldigt stor del i hur vi idag har börjat bete oss mot varandra och att detta även flyttats ut till samhället, stan, skolan där vi möter varandra face to face.

Nog om detta, jobba på att ekipageanpassa er träning så ska ni se att ni kommer framåt. Ta hjälp av någon som är villig att träffas och titta på er live, som också ställer frågor och intresserar sig för er som ett ekipage. Någon som inte trycker på med en metod direkt utan att ha den minsta lilla aning om hur verkligheten ser ut och hur ni fungerar tillsammans som ett team. För teamwork mellan hunden och föraren  det är A & O. Då blir ni dreamteam så småningom 🙂

//Lillemor med flock

Det är hundens promenad…

…tänker ni så då ni tar ut hunden på kvällspromenaden?
Vad menas egentligen med hundens promenad???

Såhär tänker en känd hundprofil, Anders Hallgren, om detta:
http://www.harligahund.se/2016/04/04/det-ar-hundens-promenad/

Vi är inte helt överens, Hallgren och jag.

Jag anser att det är våran promenad (min & hundens), vi ska visa respekt gentemot varandra och det är i slutändan jag som håller i kopplet som också bestämmer vart promenaden ska gå och när hunden ska få göra sitt.

Självklart ska vår promenad gå ut på att vi tillsammans har trevligt 🙂

Men för mig innebär inte det att jag låter hunden göra precis det den vill under vår utevistelse tillsammans. Jag tillåter inte mina hundar att pinka på grannens postlåda bara för att de är hundar och bara för att de vill det. Av respekt till mina medmänniskor som inte är hundälskare så ser jag till att mina hundar inte gör detta. Om hunden måste göra det stora så plockar jag självklart upp detta om jag inte befinner mig i skogen 🙂

Däremot så vill jag att vi under vår promenad ser till att ha trevlig tillsammans och att hunden får utlopp för att använda sin nos och lukta på olika saker då jag tycker att det är lämpligt. Jag kan också lägga in några korta roliga aktiviteter under vår promenad, t.ex. så kan mina hundar få leta upp en tappad vante och apportera den till mig. De kan få leta godis som jag sprider ut i ett lämpligt område, de kan också få prova klättra upp på saker, miljöträna helt enkelt.

Jag vill/kräver också att mina hundar under promenaden sköter sig då vi möter andra hundägare, jag låter absolut inte mina hundar hälsa på allt och alla som vi möter. De får inte heller leka med alla hundar som vi träffar under promenaden utan jag vill helst att mina hundar ska vilja umgås med mig och inte varje gång vi möter någon slita sig till mötande. Det kan ju faktiskt vara så illa att den vi möter har en hund som inte alls gillar andra hundar, den kan också bära på någon smitta (noskvalster eller liknande) som jag inte önskar att mina hundar får osv.

Jag vill också att vi kan gå vår promenad utan slit och drag, hundarna ska tycka att det är trevligt att gå med just mig på promenad och inte bara vara ute för att dra iväg på egna upptåg. Vi är en familj/flock och vi trivs tillsammans.

Tänk om jag lät mina barn göra precis det de ville när vi var ute på stan, hur skulle det bli och hur länge skulle det dröja innan någon av barnen blev överkörd??
Tänk er scenariet att barnet ser något intressant på andra sidan gatan, vi kan kalla detta ”barnens promenad”, då skulle det innebära att de självklart skulle få undersöka det intressanta på andra sidan gatan hur som helst, inte kolla med mig som förälder först utan bara få springa över…

Nä det funkar inte så, inte i min värld. Naturligtvis måste både barn och hundar få upptäcka världen, men det får inte ske helt på deras egna initiativ för då kan det bli helt galet fel. Jag som vuxen/hundägare måste se till att det är under ordnade/trygga former och inte på barnens/hundens villkor. Vi som föräldrar/hundägare måste vägleda, sätta gränser och älska våra nära samt se till att vi tillsammans upptäcker världen på ett tryggt och bra sätt inom ramarna för vad som är OK.

Vad tycker du??

Kram //Lillemor med flock

 

Att visa respekt!

Det ska vi göra, vi som är hundägare ska se till att våra hundar inte pinkar på grannens postlåda eller uppfart. Råkar hunden uträtta nr 2 när vi är ute på promenad så plockar vi självklart upp det och kastar bajspåsen i närmsta hundbajskärl.

Vi låter inte vår hund springa fram till folk hur som helst och vi ser till att använda koppel så att alla i samhället känner sig trygga när vi möts och att inga djur blir störda i skog  och mark under tiden då de har ungar. Detta är självklarheter för oss som är hundägare hoppas jag.

Meeen, en annan sak som jag har tänkt på, det är människor i allmänhet. Om jag inte vill att min hund ska bli hälsad på av allt och alla, om jag ber folk jag träffar att ignorera mina hundar eftersom att jag vill att de ska vara lugna vid möten på promenaderna. Om jag sätter upp en skylt vid ingången till vårt hus där jag ber de som kommer på besök att knacka eller ringa på dörren och vänta tills jag öppnar samt att jag även ber dessa om att ignorera mina hundar då de kommer in. Varför kan inte folk respektera detta??? Varför är det så svårt att kommunicera och respektera varandra??

Alla som inte har hund kräver att vi hundägare ska ha väluppfostrade hundar som inte hoppar, skäller eller gör utfall mot mötande. De kräver att vi plockar upp efter våra hundar och att vi alltid har full kontroll över situationerna.
Men hur de själva beter sig gentemot oss, hur tänker de i situationer då de blir ombedda att ignorera den söta valpen eller den rädda hunden? Ja, jag funderar ibland varför det ska vara så svårt att bara göra som man säger? Varför måste de propsa på och trotsa det man bett om och i.o.m. detta göra oss en otjänst. Den rädda hunden blir ännu mer rädd, den glada blir överglad osv. Tänk om vi alla kunde respektera varandra så bra det skulle vara 🙂

Enklaste sättet att träna sin hund är tillsammans med andra hundmänniskor som är ute för att träna samma saker som man själv vill träna. I de situationerna kan man träna möten och den andra hundägaren som tränar gör som man säger.

Tjaaa, det var lite vardagstankar från mig idag, hoppas att ni alla har en bra vecka såhär långt och att helgen som kommer blir toppenbra!!

Kram //Lillemor med flock